Man kan säga att det blir tårtkalas i helgen då både min kartångpappa fyller unga år och jag som har vurpat med hästen. Jag har aldrig gått omkull med någon häst (vad jag minns) men denna gång gick det lite snett. Bokstavligen blev det snett! Jag red Tanten, bassit, ute i Lilleruds skogar med det bettlösa tränsett. Som vanligt tycker hon det är gööör sköj att springa fort och det hela blir en aning okontrollerat :/ när vägen sedan svängde hade vi inte alla kroppsdelar med oss och kom för långt ut i kurvan i mossan och det hela slutade med att vi tappade fotfästet och gick omkull. Eftersom man ramlat av och blivit avkastat ett antal gånger hinner man under tiden allt händer. Jag minns att jag faktisk drar undan högerbenet för att inte få det under Bassit. Jag kommer ifrån hästen men hamnar själv på vägen och där av kommer det fina skrapmärket.